Sitter här i min ensamhet och har det dystert.
Tårarna sprutar, syrran är ute med ena hunden, pappa bryr sig bara om sitt spel och mamma sitter brevid mormor på sjukan. Kan det bli bättre?  JAA!!

Bara för mormors jävla rökande ligger hon och svävar mellan liv och död i princip. Somnar hon så går det knappt att väcka henne, för hon faller i koma. Mina morbröder har åkt från Norrland och Dalarna bara för att hälsa på henne, kanske för en sista gång, de är ingen som vet.
När hon väl är vaken kan hon nästan inte göra något, gå på toa, äta lite och somna om. Men vad jag har förståt äter hon knappt något idag. Hon orkar inte...

Så hon har blivit mycket sämre sen jag hälsade på henne i lördags.

Men jag har inte pratat med mamma på länge nu, nästan på fyra timmar... Så jag har ingen aning om hur bra (bra och bra, men med tanke på förhållandena) de nu kan bli...