Var som vanligt ute på en härlig skogspromenad, först gick vi till Norrhagen och fikade lite, varm oboy, mackor och kaffe, mysigt mysigt men iskallt! Sen gick vi vidare ut i skog och mark för att komma tillbaka till bilen, fyra människor och tre hundar. Trodde vi ja!

För vi möter en galen hund på vägen som först attakerar Jamie Lee, hon skriker som en stuken gris och självklart kommer hennes mamma till undsättning för att rädda henne, vilket leder till att hon åker på stryk istället. Flisan har i detta läge försvunnit, långt tillbaka, min syster har gråtandes sprungit efter i hopp om att hitta henne. Jag ger min (nu kopplade) Jamie Lee till mamma och kameran till pappa och springer efter. Ägaren till den galna hunden kommer fram till oss och frågar hur det gick, efter att han kopplat sin hund i ett träd.
Men galna syster springer överallt i skogen och letar, skriker och gråter, men ingen Flisan dyker upp. När jag väl kommer ikapp henne blir hon hysterisk och skriker ännu mera och gråter som en tok.

Men vi fick årets första joggingtur i alla fall, när vi kom till en korsning tog vi varsin väg, jag ned till bryggan där vi tidigare fikade, Affe in i skogen och mamma på stora vägen med Zindy.
Jag kommer ned till bryggan, gapandes och skrikandes, då tittar en liten sak upp på klippan och ser helt nere ut. Gissade att de var Flisan, men de kunde lika väl varit en räv eller något liknande eftersom solen låg precis i ögonen så jag såg bara konturerna på djuret. Men glad över att hitta något går jag fram och får en hund i knät. Hon var såååå lycklig att någon äntligen kom och kramade lite på henne! Så glada som vi var, och jag hade inget koppel, bar jag på en 15kg hund tillbaka till vägen där de andra mötte oss (med koppel). Åååå vad härligt de var att se henne såå glad och lugn igen.
När jag hittade henne var hon vit runt munnen och lite smått galen, men nu äntligen lugnande hon ner sig. Äntligen tillbaka hos familjen. Så nu ska de få lite mat, och vila en massa, dom är såå trötta alla tre stackarna... Vilken dag!