Resten av gänget drog till farmor och farfars goa vänner, jag stannade hemma hem hundarna, deras vänner hade oxå hund så de hade troligtn inte gått särskillt bra om de helt plötsligt hade kommit tre svenskskällandes hundar från ingenstans till dens revis. Sen passade jag på att städa lite, ge hundarna lunch och träffa Robin.

Sen på kvällen började farmor fundera på om vattenledningarna under huset brustit igen, så jag fick hoppa upp i komposten för att försöka gräva fram slangen som leder vattnet ut. Helt i onödan måste jag säga, för den gick inte att hitta. Den som konstruerade så slangen slutar mitt i en kompost, är inte riktigt klok!

Sen på kvällen var jag en stund med Robin igen. Kan säga att jag var gråtfärdig när vi skulle ta farväl, jag hatar att säga hej då, finns inget värre. Semestern gick alldeles för fort även detta år! Ville så gärna stanna kvar några dagar till, men så blev de inte... Vet inte när vi kommer att ses igen, men jag hoppas snart!
De finns inge så jobbigt som att stänga och lämna stugan, bara tanken får mig att vilja gråta, men att även lämna Robin var jobbigt. Med gråten i halsen var de bara packa och vänta på att resa hem igen, gjorde allt för att inte visa att jag hatade tanken på att återvända hem igen, att jag bara ville skrika och gråta. Vet inte om jag lyckades eller inte... Hem for vi i alla fall...


En sista bild på stugan