Ibland blir det bara för mycket, då går det inte att hålla tårarna inne. Förut satt jag och brukaren och tittade på "bethoven" efter allt som hänt tidigare under kvällen och lite sorgliga händelser i filmen så brast allt. Tårarna rann sakta ner för kinderna och saknaden efter Nessie, min förra hund blev enormt stor. De gick inte att hålla tårarna inne, de var omöjligt. Jag grät under tystnad i hopp om att brukaren inte skulle märka detta.


Vila i frid hjärtat, tårarna rinner i saknaden efter dig <3 Älskad och saknad <3
Du fick somna in endast nio månader ung med den hemska sjukdomen cancer i kroppen. Beslutet att du skulle få somna in är de tyngsta beslut vi någonsin fattat, men samtidigt viste vi att du inte hade en chans och sista tiden var inte den lättaste för dig. Även om beslutet var rätt så kändes det helt fel. Du kommer alltid att vara den bästa!

När brukaren väl gått och lagt sig startade jag filmen "Allt för min syster" samtidigt som jag läste Ellys kamp det är en mamma som skriver om sin sjuka dotter, då brast allt igen. Denna gången rann inte tårarna, dom sprutade i ren sorg. Saknaden efter min mormor och farbror blev då extremt enorm och jag drog igång låtarna som spelades på min farbrors begravning, låtar som jag medvetet valt att inte lyssna på under dessa fyra år som gått sedan min farbror sakta somnade in på huddinge sjukhus hösten 2006. Just nu behövdes det här när sorgen tar över allt och tårarna får säga sitt.

Vila i frid farbror min, du är älskad och saknad <3
Dagen du somna in var inte rolig, hela släkten fälde tårar av sorg. Alla utom jag fick veta vad som hänt redan under natten eftersom du somnade in 00.05 medans jag fick veta nyheten måndag morgon när väckar klockan ringde. Av någon underlig anledning vaknade jag inte när telefonen vrålade under natten men samtidigt är jag tacksam för det. Resten av familjen hade gråtit hela natten och min mamma hade gått ner till min faster för att hjälpa och stötta dom. Tre barn förlorade sin pappa, en fru förlorade sin man. Hela jorden blev upponervänd och har än idag inte vänds helt rätt igen.  Dagarna som gick minns jag knappt, jag vet att jag hjälpte mina kusiner en hel del för att deras vardag skulle rulla på även fast begravningen planerades. Jag minns inte om jag gick i skolan, jag minns inte vad jag gjorde om dagarna förutom att försöka hjälpa mina kusiner och min faster.



Vila i frid mormor, precis som Jappe och Nessie är du älskad och saknad <3
Dagen du somnade in var samma dag som Jappe två år tidigare somnat in, på samma sjukhus. Hösten 2008 förlorade jag min mormor mot sjukdomen COL, syrgasmaskinen styrde ditt liv ända in i det sista. När jag ringde till min syster som var i skolan så kunde jag knappt prata, tårarna bara rann och jag snyftade något otroligt. Hon fattade inte vad som hänt men hennes bästa kompis hade hört och kramade om henne, då trillade poletten ner och allt brast även för henne. När syrran väl kom hem så stod vi bara och kramade om varnadra och lät sorgen ta över allt. Mamma åkte hem med mig och alla hundarna innan hon åkte till sjukhuset för att ta ett sista farväl av sin mamma, tillsammans med sina bröder. Hundarna förstod självklart inte vad som hänt och varför alla var så extremt ledsna. Även fast vi viste att denna dag skulle komma, vi viste att hon inte hade lång tid kvar så blev allt väldigt jobbigt när begravningsplanerna åter igen blev aktuella.

Så natten har varit extremt jobbigt och många tårar har trillat ner för kinderna. Antar att det behövs ibland när allt är jobbigt, för när tårarna är slut känns allt mycket lättare igen.