Inte nog med att natten har varit grymt jobbig, den har gått saktare än någonsin och jag har tittat på klockan varannan minut. När klockan är fem över nio har dagpersonalen inte dykt upp ännu. Fem minuter till går och de finns ingen på plats, då börjar jag ringa runt men inte svara hon i telefonen för det. Efter en kvart svarar en svärnades arbetskompis att hon försovit sig och kommer om tio minuter...

Mamma, syrran och hennes två kompisar sitter ute i bilen och väntar på att få åka hem och sova då dom setat vakna och titta på film hela natten. Så de får åka hem medan jag väntar, väntar och väntar. Tillslut ringer jag till "bossen" men där går bara telefonsvararen igån, i hopp om att få tag i arbetsledaren iställe ringer jag henne, men icke... Vid de här laget står håret åt alla håll och kanter, ögonen blodröda och jag svär åt allt! Då ringer telefonen och personen som ska jobba natt har blivit sjukskriven en vecka, så nu måste jag jaga vikarier till tre nattpass oxå. då bröt jag ihop!

Ringer hem till arbetsledaren och hoppas och ber om att hon ska svara och de gör hon. Hon blir rosenrasande (då de hänt en massa saker redan i arbetslaget så fick detta bägaren att rinna över) och jag fortsätter jakten på "bossen" som säger
- de ska inte du ringa om, är personen sjuk ska den själv ringa hit och anmäla detta.
- jaa, jag vet det, men hon ligger på sjukhuset, ring henne själv då!!

Då var jag nära att skälla ut henne istället fast hon inte gjort något fel, men vad ska jag göra? Vem ska jag ringa till när jag redan jobbat 13 timmar och de inte kommer någon? Är det inte "bossen" och arbetsledaren som ska ha en raport om läget då? Efter det gick både min och brukarens telefon varm och när de äntligen ringde på dörren kunde jag inte annat än skratta av ren ilska.

Jag blev i alla fall avlöst efter många om och men, vad händer då, joo mamma sitter i bilköer och kommer nästan en halvtimme senare. Dagpersonalen ber om ursäkt att hon är sen och jag förklarar att jag kommer inte hem nu bara för detta... Lagom glad, rent ut sagt, så arg så det övergått till skratt istället. KUL! ha ha ha.

Väl i bilen så säger mamma "de har varit inbrott på mitt jobb och jag är nu 1½ timme sen!" vad svarar man på det? Jag kände bara att de här var för mycket... De går inte längre, jag orkar inte! Så mammsens jobb är sönderklottrat, ruterna krossade och nya datorer snodda.

De blev bara för mycket med en sån här morgon och jag måste skriva av mig lite. Efter fyra nätters arbetande och dålig sömn på dagarna, nu ligger smockan i luften! Hade någon hälsat på mig i trapphuset hade den inte haft fram tänderna kvar kan jag säga.

Grattis till den som orkade läsa om min underbara morgon, nu ska jag borsta tänderna och sova några timmar, eller kanske några dygn. klockan är elva, vid de här laget hade jag hoppats på att sova minst 1½ timme, men jag har inte sett huvudkudden ännu. Och om de finns vikarier till nattpassen som nu står tomma i veckan, de har jag ingen aning om. och jag bryr mig inte heller för jag ska sova!!!!!!!!!!!!!