Jag har på senaste tiden funderat mycket på att köpa en valp, jag älskar valparna, så små och söta, gulliga och ulliga, helt underbara! Jag har funderat på ras och en massa saker, men när vi var ute på promenad idag och mötte två hundkompisar så insåg jag att jag behöver ingen valp! Jag har ju redan Jamie Lee!! Hon är en förväxt valp :) Hon är fortfarande lika busig som när hon var några månader, trotts att hon är 1,5 år, hon bitts fortfarande i både händerna, tröjorna, ska ta vantarna när man är ute och går, får tokryck och är bara så grymt barnslig! Hon är en liten valp i en stor kropp helt enkelt, hon kommer troligen aldrig att växa upp helt och om hon gör det, då blir jag faktiskt lite ledsen, för hon är såååå underbar!

Hon bevisar detta gång på gång! Sina små rackartyg av alla dess slag och jag har oftast inte hjärta att bli arg på henne. Mattes lilla bebis!

På kvällspromenaden började hon busa igen, de gick en schäfer bakom oss en bra bit (just den svängen vi brukar gå på kvällen för att de ALDRIG brukar vara någon där)! Men idag gick det en ilsken schäfer bakom oss något som våra hundar inte brydde sig om, dom hade hittat en handske att leka med så hela världen var bortkopplad och mor och dotter lekte på för fulla muggar. Sen kom vi till den delen att Jamie Lee inte hade bajsat under kvällspromenaden, så jag kopplade henne och gick in på en liten stig, gissa om lyckan var total för hennes del? De hade ju gått massor med rådjur, harar och andra djur där som både gjort de ena och de andra, de luktade ju sååååå gott!! Hon tittade flera gånger på mig med en blick som mer eller mindre sa "tack matte, du anar inte vad jag har saknat spårandet" Så hon tassade glatt på åt alla håll och kanter, att snön gick mig till knäna, de spelade ingen roll! Några harpluttar slank även ner, trotts mina ropp på henne... Så kan de gå!

När vi väl kom hem sen var de dags för semlor, jag är ingen semmelätare så vi bakade bröd som jag hade smör och ost på istället :) Då kommer Jamie Lee och ställer sig precis brevid bordet och rå glor på både mig och semlan. Sen helt plötsligt började hon titta i TAKET ungefär som "titta i taket matte, de är något roligt där! Titta då!!" När jag väl tittade (sneglade på henne) så tittade hon på semlan ungefär som hinner jag ta den, springa till ett annat rum, äta upp den och sedan tillbaks innan hon märker något?
Självklart kunde jag inte motstå hennes små ögon, så vi delade på den... :P

Så än kommer det inte att bli någon valp, de får dröja några år till! Jag har ju min lilla barnrumpa, Jamie Lee! Även om hon är nästan helt döv, hänger inte med när man "pratar" med henne, hon tittar åt helt fel håll när man ropar, så är hon underbar och hon är min! Bara min!