TrollarTollaren finns inte mer
Höns mamman Jamie Lee
(här ligger hon och myser med min mamma)
Ända sen vi kom hem till lägenheten igår så har min lilla vovve traskat efter mig, minsta steg jag tar. Lika så när vi kom hem till päronen ännu senare på kvällen.
Hela natten har hon sovit tryckt längst min sida, enda gången hon var borta var mellan 7-8 när hon fick mat och en promenad med mamma och dom andra hundarna, sen skyndade hon sig upp hit igen och somnade om vid min sida! När jag gick in i badrummet och duschade, la hon sig precis utanför duschkabinen... Jag vet inte om hon känner av att jag är sjuk eller vad det är, men hon är som en höns mamma! :) Jag får inte göra någonting ifred.
Just nu ligger hon på golvet vid mina fötter och gnäller, vet inte vad som är fel... Kanske att jag sitter vid datan?!
Dags för frukost för mig och lunch för hundarna. (kl är 12,00)
De blev en resa till veterinären!
Efter att ha övervägt runt 100000 gånger om jag ska till veterinären eller inte så åkte jag med tanken i huvudet "hellre en gång för mycket än en gång för lite, dom har ju trotts allt stängt i morgon!" Så jag åkte till veterinären och drygt en och en halv timme senare åkte vi hem igen med en hund som ser lite lätt rolig ut... Hon har en stor vattenbalong i nacken med vätska då hon inte dricker ordentligt samt en massa mediciner som förhoppningsvis ska hjälpa magen... Så nu håller jag tummarna att hon blir frisk, de sa att jag måste tvångs mata henne i morgon om hon inte börjar äta själv snart igen!
Så nu ska jag koka fisk (huuuuuuuuuua ligen, blääääääääää) men vad gör man inte för gullungen? :P Hon ska bli frisk, snarast, helst igår ;)
Pain in the ass
Men hon får en tendens att vara heldöv när hon är skendräcktig, hon skiter i allt!
Hon kissar i en av alla miljoner hundsängar i detta hus.
Hon äter ALLT! Både gott och sånt som är mindre gott...
Hon vill inte gå ut och gå, man får släpa med henne på promenader! - ni som sett mig gå vet hur de ser ut, de ser värre ut än det är.
När man gått halva promenden drar hon helt plötsligt framåt, för hon ska hem först!
Hon samarbetar inte alls på samma sett som vanligt, tex. när man ska torka tassarna.
Går det inte på hennes vilkor, så skiter hon i det helt och hållet.
Så sötast är hon när hon sover, när hon är skendräcktig! Då är hon verkligen ett pain in the ass!
Jamie Lee, Jamie Lee, Jamie Lee säger jag då..
- Mamma säger då lite muttrandes "din hund är billig på blocket!!"
- Jaha? vad har hon gjort nu då...? för jag vet att hon kan hitta på en del satyg nu när hon är skendräcktig.
- "HON KISSADE I HUNDSÄNGEN BREVE MIN SÄNG, IGEN!"
Jaha... Nu igen, de är inte första gången, varje gång den kommer upp från tvättmaskinen gör hon de, men enbart när hon är skedräcktig. När mamma kom in och hittade henne ståendes brevid sängen så tittade hon på mamma ungefär som att "titta här matte, det är någon som KISSAT!" Jaa, kan de vara du..? Bushund!
En boxerande hund!
Min lilla tokboll :)
Under Finlandsresan badade vi en massa, självklart var hundarna med och plaska! Lilla Jamie lee skulle dock stå inne vid kanten men var jag för långt ut kom hon ut och HÄMTADE MIG! Första gången kom hon ut och bet tag i håret (som var uppsatt i en knut) och började dra in mig. Syrran hjälpte mig att bända upp hennes mun och rädda frillan. Jamie Lee simmade in bara för att vända och komma ut igen, denna gång för att dyka efter min hand och boxera in mig, då kunde jag inte längre stanna i vattnet utan åkte snällt efter henne... Detta upprepades några gånger!
En annan gång vi badade och hon var i koppel så simmade hon rakt in i mig för att kunna hitta mina händer och ta tag i kopplet och dra med mig in till land igen :) De var bara hänga efter i kopplet så drog hon med mig till kanten och var överlycklig :D
Gulletösen :) Man får inte simma för långt ut, de är en sak som är säker!
Livrädd för tunnlar!
Inte lätt alla gånger, framförallt när träningen går baklänges! 
Eftersom jag jobbat nätter de senaste tillfällena när det har varit agilitykurs har min underbara mamma hoppat in istället för mig. Allt har gått superbra tills igår, det var en boxervalp som de tydligen inte var särskilt mycket pli på som bara stack hela tiden. (varför släpper man då hunden, gång på gång???!) Tredje gången den stack körde min mamma och JamieLee banan, självklart fick boxern för sig att följa efter JamieLee in i tunneln! Något hon inte märkte först, eftersom hon inte hörde den! Men mitt i tunneln märker hon att hon blir jagad och blir livrädd!!
Mamma sa det att hon skulle aldrig skickat JL in i tunneln om hon vetat att boxern kom efter dom, hon hörde att boxern stack och att ägarna ropade på den, men hon var så inne i banan att hon bara körde på. Och jag klandrar inte mamma för det, för jag hade gjort samma sak!
Men tydligen är min lilla vovve livrädd för böjda tunnlar nu... Något som vi måste jobba på. Men efteråt blev det tydligen diskutioner om detta och jag förstår det, hur tänker man när man för tredje gången släpper hunden på samma plan där den stuckit gång på gång under kvällen?! Tränar man inte med den i koppel istället då?
Okej, alla hundar kan få tokryck att sticka, en gång okej, två gånger inte okej, tre gånger då undara jag vad ägaren gör!
Så semestern får spenderas på agilityplan vid tunneln, för denna rädsla ska bort! Fortare än kvikt! :) Raka tunnlar går ganska bra, men böjda tunnlar går inte alls!
75 % döv, men ändå överlycklig!
Jamie Lee är en speciel hund, på alla vis! Hon är bedårande! Inte bara det att hon är heldöv på ena örat och har nedsatt hörsel på det andra. Hon kan inte lokalisera ljud när man ropar på henne vilket gör att hon spriger åt motsatta håll och först när hon var ett år och nio månader skällde hon på riktigt för första gången. Trotts detta är en helt vanlig Tollare som allt för ofta får sin vilja igenom, bara genom att titta på en! Huvudet på sne, leendet på plats och glittra lite med ögonen så smälter vem som helst för henne! - I mina ögon är hon den perfekta hunden, trotts hörsel problemen.
Jamie Lee är familjen lilla bebis, hon är den som är valpigast och barnsligast av dom alla. Vanliga smeknamn på henne är puppy, dövörat, gullunge, sötnos, ferdinan, måsen, junior och alla söta ord du kan komma på! Dock så tror hon att hennes namn är ordet "Här".
När hon var hon den sista valpen som kom, eftersom "nian" föddes död men återupplivades sa uppfödaren att nästa valp som kommer är troligen död eftersom moderkakan släppt för tidigt och det kommer en massa grönt. Nian återhämtade sig och snart därefter kom tian (jamie lee) och skrek glatt att hon minsan inte var död! Men det mäktes tidigt att det var något fel på henne, hon var inte alls som sina nio syskon. Hon sov mycket mera än dom andra valparna, hon reagerade inte på dammsugaren som sina syskon, dom flydde för livet, men hon sov vidare. Hon pep och gnällde aldrig på samma sätt som syskonen och hon var lite mera som ferdinan, satt heldre under sin korkek och luktade på blommorna. Visst fick hon busryck, men aldrig som dom andra valparna, hon var sällan med och brottades och bet i dom andra. När det gällde mat ville hon mycket heldre att mjölkbaren skulle vara öppen än att äta köttfärs blandat med uppblött torfoder, allt tog längre tid för henne. Jag minns att jag sa flera gånger, att hon ligger ca två veckor efter sina syskon, men det var ingen som lyssnade på mig. Jag var dock envis och stod på mig, hon var inte som dom andra och de fick jag medhåll för, men inte att hon låg så mycket efter.
När det var väl var dags för oss att välja ut två stycken av tio små bedårande valpar, var inte beslutet enkelt, jag övervägde många gånger att behålla alla tio och rymma iväg med dom! Men kom snabbt på att leva med elva hundar inte skulle bli det lättaste. Det slutade med att vi behöll en på halv foder och så fick vi en som betalning för att vi hade valparna hemma hos oss och tog hand om dom. Flisan (min lillasysters hund) blev på halv foder och Jamie Lee fick vi. Jag velade mella alla tio länge och väl, trotts att jag inners inne redan hade bestämmt mig för Jamie Lee, men tvåan "Maggan" var även intresant, men Jamie Lee var ändå min redan när hon föddes på något vis. På något underligt vis hade jag redan bestämt mig, trotts att jag tvekade gång på gång, men jag återkom alltid till lilla Jamie Lee.
Tiden gick och hon och hennes syster var som dag och natt, inte många tecken på att dom är syskon i temprament, betende eller något annat än färgen, men den delar (nästan) alla tollare - beroende på mängden morötter dom äter!
När hon var runt ett halvår-år bestämde jag mig för att kontakta uppfödaren för att berätta att jag tänkte göra ett BEAR test samtidigt som hennes höfter och armbågar röntkades, hon undrade varför och jag förklarade att hon inte är som dom andra hundarna, att jag tränar henne med handtecken och förskräckligt låtande klickers, inte som med Flisan (syrran) och Zindy (mamman) med vanliga kommandon. Sagt och gjort, när hon var ett år och tre månader gjordes hörseltestet (BEAR-testet) i samband med höft/armbågs röntken och de visade sig att vi hade rätt, hon hörde väldigt illa men höfterna och armbågarna var det inge fel på! Därför är hon lite senare än andra hundar, hon reagerar inte när någon morrar åt henne och hon har ännu inte lärt sig "hundarnas grundlagar". Men jag tror att hon kommer vara valpig långt upp i åren, hon kommer att bita i kopplet, suga på mattes tumme, bita lite för hårt när hon busar, och bara vara sig själv, ända tills hon inte orkar mer! Dvs om ca 100 år :)
Jag kommer alltid att träna henne med handtecken, men även säga ordet, för tillslut fastnar även de. Jag vet inte om hennes hörsel kommer att försvinna helt eller om hon alltid kommer att höra "samma mängd", troligen kommer hon väll som alla andra hundar att få ännu sämre hörsel med åldern. Men vad spelar det för roll? Jag älskar mitt lilla troll över allt annat!
Tillägg: Flisan har ett lätt fel på ena armbågen, något som hon inte lider av eller någonting, men uppfödaren har valt att inte avla på henne. Detta för att minska risken med att föra problemet vidare. Så Flisan står inte längre som foder hund utan som "familje" hund.
Så i detta hus finns det tre tossiga tollare, alla tre är helt olika varandra men samtidigt så underbara! Dom har sina brister, men vem har inte det?
Min kära mor
Vad blir de kloka svaret då?!
"Du har redan en hund som nästan är döv, är inte det en utmaning så det räcker?!"
Joo, det är en utmaning... Men hon lär sig ALLT så j*kla fort... och jag måste erkänna, hon är den som är mest bortskämd oxå, bara för alla tycker "synd" om henne att hon hör så pass illa som hon gör.
Men jag är fortfarande inne på att ha en schäfer, oxå...! Med andra ord, två stycken hårt arbetande hundar :)
Toktrollet Jamie Lee
Drop it!!
Snabbaste vägen?!
Syskonen bus
Soldyrkaren
Soldyrkaren
Jamie Lee försöker sno hamburgare och tomater...
Min lilla gullunge, på ett år och nio månader har lärt sig skälla! :D Tror det har med hennes hörselproblem att göra som hon inte förstått hur hon ska göra, men träning ger färdighet! Nu bubblar det mesta ur hennes gap!
Ett "problem" jag märkt är att hon inte kan "hundarnas grundlag". Hon har inte lärt sig hur hon ska bete sig i alla situationer, hon hör bland annat inte när hundar morrar mot henne, så hon tror mer eller mindre att alla älskar henne! Hon blir överlycklig mot alla hundar och detta är inte så bra alla gånger...
Hon har inte heller lärt henne hur hårt hon får bita i mig under lek, vilket resulterar i blåmärken. Självklart säger jag till henne och försöker få henne att förstå, men det är så svårt! Hon är ju bara glad och vill leka! :)
Hon klarade det!! :D
Dagen har spenderats på jobbet, en massa goa ungar att busa och mysa med! Ibland är jobbet så underbart :) Efter jobbet stod jag och en kompis i närmare 1½ timme och snackade en massa skit och skrattade en massa! Välbehövligt :P
Sen blev det direkt hem i soffan för att sova en timme innan jag tränade lite med min lilla loppa :) Idag lyckades hon kliva upp på pallen med baktassarna som jag tränade med henne igår. HON LYCKADES!!!! Överlycklig!!!! :D :D Nu är det bara en nöt att knäcka, ligg, de är de största problemet vi har... Hon klarar en massa saker, sitt, "slå på platan" slalom, apport oc en massa andra saker :) Men ligg de går sig inte! De får bli ett senare problem, nu firar vi att hon fixade det!! :D De blev ett smaskigt hundben ;)
"Dagens träning"
Igår skulle jag skriva "dagens träning" men av någon anledning glömde jag det! Har i alla fall tränat lite med Jamie Lee, vi tog en bytta, ställde den upponer och så skulle hon ställa sig på den med framtassarna... Första gångerna sparkade hon runt på byttan som en tok och den for över hela köket. Men efter ett tag kom hon på vad f*asen matte menade, självklart blev det "klick" och godis då!! 1000 gånger om :)
De är lite svårt med klickers, vissa hör hon, andra inte. Men jag har en sort som verkar fungera bra än så länge, inomhus, utomhus är det kört...
Även mamma och syrran försökte sig på detta med sina hundar, de gick inte fullt så bra, men med lite träning går det nog!
De blir lite träning nästan varje dag, men tyvärr inte riktigt alla dagar... Tex på promenaderna så brukar jag låta henne gå slalom, hoppa på ryggen, "snabba svängar", apportering eller något annat roligt! Men nu när terometern nästan visar -18 grader så blir det ingen utomhusträning. Snarare gå en kort runda, kissa bajsa och hem igen... De är lite tråkigt men alla tre små damer fryser sååå om sina tassar, dom bara krampar hela tiden.
Nu längtar vi till våren och agility igen! Men de lär dröja ett tag till... De kommer behövas många plusgrader för att smälta alla meterhöga vallar med snö innan våren tittar fram! Men de är lite små mysigt med all snö, jag gillar det på något vis ändå. När de ligger fint på marken och glittrar, solen skiner, fåglarna kvittrar de gillar vi! Men inte som de varit dom senaste dagarna, snöstorm! Hoppas på ett gäng fina dagar nu. Men de verkar inte så...
Nu ska jag dyka in i filmens värld via Voddler. Vi hörs!!
Galenpannan Jamie Lee
Jag har på senaste tiden funderat mycket på att köpa en valp, jag älskar valparna, så små och söta, gulliga och ulliga, helt underbara! Jag har funderat på ras och en massa saker, men när vi var ute på promenad idag och mötte två hundkompisar så insåg jag att jag behöver ingen valp! Jag har ju redan Jamie Lee!! Hon är en förväxt valp :) Hon är fortfarande lika busig som när hon var några månader, trotts att hon är 1,5 år, hon bitts fortfarande i både händerna, tröjorna, ska ta vantarna när man är ute och går, får tokryck och är bara så grymt barnslig! Hon är en liten valp i en stor kropp helt enkelt, hon kommer troligen aldrig att växa upp helt och om hon gör det, då blir jag faktiskt lite ledsen, för hon är såååå underbar!
Hon bevisar detta gång på gång! Sina små rackartyg av alla dess slag och jag har oftast inte hjärta att bli arg på henne. Mattes lilla bebis!
På kvällspromenaden började hon busa igen, de gick en schäfer bakom oss en bra bit (just den svängen vi brukar gå på kvällen för att de ALDRIG brukar vara någon där)! Men idag gick det en ilsken schäfer bakom oss något som våra hundar inte brydde sig om, dom hade hittat en handske att leka med så hela världen var bortkopplad och mor och dotter lekte på för fulla muggar. Sen kom vi till den delen att Jamie Lee inte hade bajsat under kvällspromenaden, så jag kopplade henne och gick in på en liten stig, gissa om lyckan var total för hennes del? De hade ju gått massor med rådjur, harar och andra djur där som både gjort de ena och de andra, de luktade ju sååååå gott!! Hon tittade flera gånger på mig med en blick som mer eller mindre sa "tack matte, du anar inte vad jag har saknat spårandet" Så hon tassade glatt på åt alla håll och kanter, att snön gick mig till knäna, de spelade ingen roll! Några harpluttar slank även ner, trotts mina ropp på henne... Så kan de gå!
När vi väl kom hem sen var de dags för semlor, jag är ingen semmelätare så vi bakade bröd som jag hade smör och ost på istället :) Då kommer Jamie Lee och ställer sig precis brevid bordet och rå glor på både mig och semlan. Sen helt plötsligt började hon titta i TAKET ungefär som "titta i taket matte, de är något roligt där! Titta då!!" När jag väl tittade (sneglade på henne) så tittade hon på semlan ungefär som hinner jag ta den, springa till ett annat rum, äta upp den och sedan tillbaks innan hon märker något?
Självklart kunde jag inte motstå hennes små ögon, så vi delade på den... :P
Så än kommer det inte att bli någon valp, de får dröja några år till! Jag har ju min lilla barnrumpa, Jamie Lee! Även om hon är nästan helt döv, hänger inte med när man "pratar" med henne, hon tittar åt helt fel håll när man ropar, så är hon underbar och hon är min! Bara min!
Lilla Jamie Lee
Just nu är denna lilla dam busigare än någonsin! Hon är superskendräcktig och äter allt hon hittar... Behöver inte gå in på detaljer, dom är inte så mysiga alla gånger...
Hon har även börjat dra mer i kopplet eftersom jag skämt bort henne med att gå lös. Smällar man får ta när man ska vara lite snäll!
När vi är hemma och inne är hon extremt lat, hon sover mer än gärna i soffan, sängen eller i sin fotölj. Men när vi går ut är de full fart på henne! Inte många sekunder som hon står stilla...
Har även märkt många gånger att hon har väldigt svårt att höra vem som pratar med henne när vi är ute där det är ljud runt, de blåser mycket, bilar, bussar eller liknande. Då kan hon inte skilja på min och mammas röst.
Trotts att hon hör väldigt illa så är hon helt fantastisk och hon är helt underbar, hon har utvecklats precis som Flisan och Zindy, i vissa lägen lite segare, men hon klarar allt ändå :) Nu är de dags för kvällskissen! Tre glada Tollare som ska ut i snön och busa lär de snarare bli ;)
75% döv, ändå tränar vi och har roligt!
Med en hörande hund är det så pass mycket lättare, bara hitta på ett enda ord! Men med Jamie Lee måste man även ha ett hand tecken. När man försöker få hjälp från olika kursledare, så står dom helt handfallna, jag hittar inga böcker med direkta tips och allt känns bara jobbigt. Jag kan inte tänka mig att hon är den enda hunden i världen som har hörselproblem, så någon borde väll skrivit någon bok om hundar med dålig hörsel, teckenspråk för hundar eller annat. Men jag hittar aldrig någon som är bra eller passar oss. Då känns de värdelöst och jag undrar varför just jag fick en hörselskadad hund, som bara skriker hela tiden... Allt känns hopplöst. Då blir det att jag heldre inte tränar med henne, utan gosar en stund och sedan fastnar framför datorn eller något annat.
Men när jag väl kommer igång och tränar lite med henne har hon minst sagt lika mycket som dom andra hundarna att ge, + lite till! Hon är (emellanåt) helt otrolig!! Det är lätt att säga "de går inte, hon hör ändå inte" men de går faktiskt ändå, om man bara är lite envis och om hunden vill. Jamie Lee är en sån fantastisk liten dam, hon kan och vill göra allt, men hon jobbar inte gratis! Hon är envisare än någon av dom andra och helt underbar :) Hon är ett litet charmtroll :) <3
Jag har som sagt äntligen funnit lite ork att träna med henne igen, tack vare det har hon blivit mycket gladare, piggar, mysigare och framförallt lydigare! Hon går sällan i koppel numera, endast om de kommer barn eller hundar hon väldigt gärna vill hälsa på, då kopplar jag henne för säkerhets skull, så att barnen inte blir rädda eller hon blir påhoppad av någon annan hund och sticker. Annars är hon alltid lös och lämnar sällan min vänstra sida. Hon är mycket mera posetiv till träning, hon kastar sig över sakerna när man tar farm dom, tex papperstallrikar, för då vet hon att jag ska bara ägna mig åt henne.
Idag testade jag att lägga fram två papptallrikar och så skulle hon slå på dom varannan gång, något som hon fattade!! Gissa om jag var glad då :)
Saker hon kan:
* Sitt (både hand tecken och ljudkommando)
* Ligg (kan hon inte rikigt, men med hjälp tecken går de. Ej med ljudkommando)
* Stanna (med både ljudkommando och hand tecken)
* Rulla runt (med hjälptecken och en godis, ej ljudkommando)
* Sitt fint (med hjälptecken och godis, ej ljudkommando)
Ute:
* Gå lös
* Bära vantar på promenaden
* "March"
* Slalom
* Hoppa upp på ryggen
* "Ta trädet"
* Hoppa på allt hon ser (betong-änderna i centrum, stenar, skåp stubbar)
Klicker träning:
* "Slå" på ett föremål (ex. en papptallrik, postitlapp)
* Hämta aportbocken
* Stå i en ring med ena tassen & vänta på klick
* Ställa sig med framtassarna på en plastlåda
Detta är vad jag kommer på just nu, finns massor med flera saker som bara inte ploppar upp just nu. Men de går att träna, tävla och ha roligt med en 75% döv hund oxå, bara man vill!
Hon är även en pärla på agility ;)
God Jul!!
Nu är det äntligen jul! Oj vad vi har väntat på denna dag! Några timmars sömn, sen riva i paketen under granen och njuta av all den vita snön som lagt sig!
Men resan dit är lång, min älskade Jamie Lee har inte gjort dom senaste dagarna lättare precis. De började den 22 december, jag låg och sov på soffan, syrran i hundkorgen med alla hundarna och mamma fixade i köket, väldigt fridfullt! Hahaha! Jamie Lee = JL smyger in i vardagsrummet och norpar åt sig några julklappar som hon försöker öppna... Mamma blir rasande när hon märker detta och fixar till paketen och går tillbaka till köket, där hon hittar JL, ätandes ur stekpannorna, en stor portion med fläskfile och potatisgratäng försvann fort där! Resten av kvällen var relativt lugn och fin...
Sen fortsatte denna dag, jag rullade köttbullar och stälde på bordet. Tror ni dom fick stå ifred? Icke! JL hoppade glatt upp på en indragen stol och mumsade i sig fyra stycken, nästan fem men den han jag minsann ta tillbaka (och kasta) När mamma sedan kastade in julskinkan i ugnen hoppade hon glatt efter skinkan, för att sedan stå vid ugnen och vänta på att den ska trilla ut... Efter det vaknade min trötta lillasyster, lagade sig lite frukost men lämnade den obevakad i ca tre sekunder... Vad gör JL då? Hon hoppar upp på bordet, tar pålägget, springer för livet och lägger sig i korgen, med förpackningen för innehållet ligger kvar i köket som hennes mamma så glatt mumsar i sig!
Efter det ska mamma slå in lite hundgodis, eftersom dom älskar paket så måste dom få några oxå, bara det att JL snor dom innan mamma hinner slå in dom! Gissa om vi var på väg att slå ihjäl henne efter det! ;)
Sen var det dags att provsmaka skinkan, då höll hon sig undan kan jag säga!! Vi såg inte skymten av henne, så hon kanske har förstått att hon inte får tjuva mat?!
Anledningen till allt detta, tror jag är att hon är skendräcktig och samlar mat till sina kommande valpar som hon fått för sig att hon väntar! Så vi får väll vänta några dagar och se hur detta ska sluta. Men jag funderar starkt på att kastrera henne.
Sen har kvällen löpt på ganska bra, en dålig film, en misslyckad hundpromenad där Tisa bröt klon (min systers bästa kompis hund) och ett redigt snöbollskrig!
Nu ska jag sova några timmar så att jag orkar med att fira jul med några släktingar från både nynäs och skellefte! Sov så gott och en god jul!!
Jamie Lee
När vi gjorde bear testet kollade vi även höfterna och armbågarna, något som rekommenderas att göra på alla hundar!
Höfter - A
Armbågar - u.a/0
De bästa man kan få, så något är i alla fall normalt med henne! ;)
Vet att det bara är hörseln som är nedsatt & ett öra dövt. Allt annat är normalt, men det känns ibland som de ställer till med så många problem med hennes hörsel. Som att hon inte kan lokalisera ljud alls, hon hör inte (självklart) och det är lite svårt att lära in tecken till allt. Men de går, bara man vill. Hittills har de gått ganska bra! Men vi måste hela tiden komma på nya tecken & Minnas dom gamla... Samt att alla i familjen ska göra samma tecken.
(Jaaaaa, jag saknar stugan!)
Varför blev just hon nästan döv?
Funderar hela tiden på hur de ska gå för Jamie Lee, jag vill gärna träna upp henne i spårning och eventuellt vidare utveckla det. Men jag vet inte om de är möjligt, jag skulle så gärna vilja utveckla henne som narkotika hund, mögelhund, tullhund eller någon annan form av spårhund. MEN jag vet inte om hörseln sätter stopp för allt? Nog för att spårning går ut på att använda nosen, inte öronen, men de finns så mycket bestämmelser och regler av alla dess slag som man blir lite lätt gråhårig av.
Mycket funderingar är det, dom går fram och tillbaka hela tiden. Tankarna och funderingarna går ännu mer på högvarv nu än vad dom gjorde innan. Har även mailat uppfödaren med alla uppgifter, funderar på att skicka en kopia på alla papper oxå. Får se vad hon svara på mailen först.
De låter säkert lite roligt, men efter att vi fått svart på vitt, känns det som hon skulle vara lydigare. Det känns som vi förstår varandra på ett annat sätt nu. (en hemlis) men kvällspromenaden gick hon lös hela vägen, minsta vink jag gjorde, ropade på henne eller kallade in henne med teckenspråk, så kom hon på en gång! (hemlis, för de är koppeltvång i denna kommun, 1000kr i böter om polisen "stoppar" en)
Men en sak jag funderat mycket på, varför just Jamie Lee? Varför blev hon nästan döv?
Sen är jag superglad att vi behöll henne, att hon inte hamnade hos någon annan! För vem vet vad dom hade gjort med henne när de kom fram till att hon hade nedsatt hörsel? Om dom hade stora planer att göra saker med henne, så kan de faktiskt bli problem. Eftersom jag funderade på att antingen behålla Myran eller Jamie Lee, så är jag överlycklig att jag valde Jamie Lee. Annars kanske hon hade blivit en "problem" hund som fått flytta runt en massa och inte få ett stabilt hem, just pga hörseln!
Nog om nattsvammel, funderingarna fortsätter i morgon igen när vi fått våran skönhetssömn :)
Spår i skogen
Dagen har spenderat delvis í skogen, kände för en långpromenad i skogen men vi hamnade ute på Torö stenstrand. Inte så illa, när vi väl kommit en bit ut så inser jag att kameran ligger kvar hemma! Usch vad jag blev irriterad på mig själv då. Solen, stenstranden, himlen, havet och hundarna. Det hade blivit många bra fotografier, har några bilder på mobilen, men de är ingenting i jämförelse emot systemkameran. Usch vad jag är sur på mig själv. Men men, de kanske blir en tur ut dit någon dag i veckan igen, om vädret tillåter!
Nog om det, spårningen!
Jag funderade länge på att göra ett lätt spår, eftersom hon inte spårat så många gånger tidigare. Men sen fick terängen avgöra saken, de blev medel spår. Lite svängar och blandad teräng! Trodde inte hon skulle klara det, men de gick galant! Hon tog alla tre små pinnar, missade den stora men hittade slut leksaken! Hur underbart är inte det?! Sedan fick jag själv leta upp "slutpinnen" de tog ett tag, men jag hittade den :P Även om hon inte är tränad särskillt mycket i just spår så klarade hon det galant!
Dock inte med hjälp av luktsinnet utan synen! Jag förstår inte hur hundarna kan spåra så superbra med hjälp av nosen, de är helt fantastiskt!
Bilden är från Finland. Inte från idag...
Hoppas de blir vackert väder snart igen så jag får en chans att fota ändå. Men hösten varar inte i all evighet.
