Nu har det gått ett helt år sedan min underbara lilla vovve fick somna in, hon var otroligt sjuk så de bästa för henne var troligen att somna in, även om det kändes så otroligt fel.
För jag ville inte lämna henne, hon var min och hon skulle med hem igen. Men så blev det inte... Hon fick somna in, och vi lämnade henne helt själv. Usch vad jag känner mig elak!!
Hur f*n kunde jag lämna henne?? Hon var ju min!!!

Men nu har hon varit borta ett helt år, det känns inte som det.
Minns det som om det skulle varit igår.

Så idag ska vi köpa en massa blommor och åka till kyrkogården och tända lite ljus. Inte bara för (hunden) Nessie, vi ska ge några till farbror Jappe också. Han har snart varit borta i två år.