Jaaa... Måste säga att jag har en konstig morgonkänsla, det är endast två små valpar som snavar runt bland fötterna, istället för tio. Det känns lite konstigt. Det känns både skönt och tomt.
Självklart saknar man alla syskonen till Jamie och Flisan, man undrar hur de har det i Södertälje och om de sköter sig som de ska, om de äter ordentligt, om Birgittas fem hundar har skrämt slag på dem eller inte. Många undringar är det.

Som man troligen aldrig kommer att få svar på, men jag ska maila Birgitta senare i veckan och höra hur det går.  =)
Saknar de små trollen, men samtidigt är det skönt(!) att få vakna av veckaklockan för första gången på X antal veckor nu, eftersom pip Johan som vi kallade honom satte igång varje morgon klockan halv sju! Då var det bara stiga upp vare sig man ville eller inte!