En dag med blandade känslor
Idag var det planerat att hela familjen (inklusive hundarna) skulle åka till Skärholmens centrum för att shoppa lite. Superbra tänker jag, äntligen kan jag leta efter en klänning till studenten och en till studentskivan. Hur slutade det hela då? Joo det han inte ens börja(!), pappa dunkade i huvudet i första affären han gick in i, blödde en del, svor som en gris och gick ut till hundarna. Mamma, jag och syrran gick ett litet tag, jag provade några klänningar, men hittade ingen jag gillade, så åkte vi hem igen. Kul va? Surpuppan sabbade så de blev ingen shopping, eller jag handlade en väska. Som inte ens stod med på inköpslistan...
Så mamma, jag och syrran ska åka in någon dag till Farsta istället, då lämnar vi både pappa och hundar hemma! Annars kommer det sluta som idag.
På vägen hem åkte vi via Huddinge och självklart genom Tullinge, de kändes jättekonstigt att åka igenom där, se vägen man alltid åkte upp till mormor på, se alla husen, se allt runt om, de stod orört som om ingenting hade hänt, jag har inte varit där sen slutet av december förra året, så såg sig allt likt ut. Det kändes konstigt denna gång, man känner verkligen tomrummet att bara åka igenom en stad man alltid annars stannat upp i och hälsat på någon i. Men inte denna gång, då passerade vi allt bara. Rakt igenom. Mamma som bott där tyckte däremot inte att de kändes konstig, men jag och syrran tyckte det. Jag har varit i Tullinge, städat i lägenheten, besökt minneslunden, varit i kyrkan, begravningen, men denna gången kändes allt bara mer konstigt än vanligt att inte mormor var med, att vi inte hälsade på henne, att vi inte hämtade eller lämnade henne, vi bara passerade, rakt igenom.
Sen nu på kvällen pratade mamma med sin ena bror, nu äntligen har mormor blivit spridd i vid Tullinge kyrka (kanske det som gjorde att allt kändes konstig?). När jag hörde att hon skulle spridas, då trodde jag verkligen att hon skulle spridas med vinden. Men så är icke fallet, de som inte begravs, i urna eller kista, blir nedgrävda (vid minneslunden?). Så mormor ligger egentligen begravd, bara att hon saknar en gravsten.
Jag hoppas du vilar i frid älskade lilla mormor, du är saknad här på jorden!
Sen var det kvantum med farmor som gällde och ett besök på Nynäs kyrkogård. Lite blommor och några ljus tände vi, till alla vi saknar och minns. Men nu är det dags att minnas tandborstningen och huvudkudden ;P
Så mamma, jag och syrran ska åka in någon dag till Farsta istället, då lämnar vi både pappa och hundar hemma! Annars kommer det sluta som idag.
På vägen hem åkte vi via Huddinge och självklart genom Tullinge, de kändes jättekonstigt att åka igenom där, se vägen man alltid åkte upp till mormor på, se alla husen, se allt runt om, de stod orört som om ingenting hade hänt, jag har inte varit där sen slutet av december förra året, så såg sig allt likt ut. Det kändes konstigt denna gång, man känner verkligen tomrummet att bara åka igenom en stad man alltid annars stannat upp i och hälsat på någon i. Men inte denna gång, då passerade vi allt bara. Rakt igenom. Mamma som bott där tyckte däremot inte att de kändes konstig, men jag och syrran tyckte det. Jag har varit i Tullinge, städat i lägenheten, besökt minneslunden, varit i kyrkan, begravningen, men denna gången kändes allt bara mer konstigt än vanligt att inte mormor var med, att vi inte hälsade på henne, att vi inte hämtade eller lämnade henne, vi bara passerade, rakt igenom.
Sen nu på kvällen pratade mamma med sin ena bror, nu äntligen har mormor blivit spridd i vid Tullinge kyrka (kanske det som gjorde att allt kändes konstig?). När jag hörde att hon skulle spridas, då trodde jag verkligen att hon skulle spridas med vinden. Men så är icke fallet, de som inte begravs, i urna eller kista, blir nedgrävda (vid minneslunden?). Så mormor ligger egentligen begravd, bara att hon saknar en gravsten.
Jag hoppas du vilar i frid älskade lilla mormor, du är saknad här på jorden!
Sen var det kvantum med farmor som gällde och ett besök på Nynäs kyrkogård. Lite blommor och några ljus tände vi, till alla vi saknar och minns. Men nu är det dags att minnas tandborstningen och huvudkudden ;P
Kommentarer
Trackback
