*gäsp* klockan visar 0815, någonting gastar för fullt... Inser tillslut att det är mobilen som ringer, men jag orkar inte svara... Så jag lägger mig ner för att sova, ska ändå arbeta fem dagar denna vecka, så jag behöver inte ta mer arbete tänkte jag glatt när jag insåg att de var jobbet som sökt mig.
Då börjar hemtelefonen att gasta för fulla muggar! Kliver snabbt upp, grabbar telefonen och funderar på att skälla ut personen i andra änden när jag hör att det är dom på bemanningen som är i akut behov av hjälp! Visst visst, jag ställer upp...
-När börjar jag och när slutar jag?
-Du börjar om 45 minuter! Han ska vara hos tandläkaren om 75 minuter, men han ligger fortfarande i sängen för dom får inte upp honom själv...
-OKEJ!! *panik*

Funderar på hur jag ska lyckas, duscha, leta lite kläder, äta, fixa lunch, hitta vart jag ska och överleva dagen utan att få panik! Lyckas på något underligt vis duscha OCH sminka mig på sju minuter! Klä mig på en minut, käka på tio minuter, mamma fixar lunchen, jag fixar det sista, packa väskan, borstat tänderna och sånt... Sen prick klockan nio ringer jag på dörren, framme, i tid och håret åt alla håll, för allt kan man ju inte minnas!

Sen berättar den andra assistenten att han inte ska till tandläkaren, att dom bokat om tiden... Så vi skulle (självklart) hjälpa honom, städa och göra allt som tillhör vardagen.

En sex timmars arbetsdag, massor med erfarenheter rikare och en stor hemlängtan. Eftersom jag egentligen skulle varit ledig hade jag en massa planer för dagen, en skogspromenad, shopping, fixa i farmor och farfars lägenhet, träna med Jamie Lee och ha en underbar sovmorgon! Fixade allt utom sovmorgonen och skogspromenaden.

Nu är jag skapligt trött, kan ta ut en sovmorgon eftersom jag arbetar 16-20 i morgon :) Underbart!
Ska försöka hinna med en sväng nere på stan för att kolla på smink och parfym, kanske lite underkläder på lindex och de sista som farmor ville ha!