Fasen vad tiden går fort, de brukar ju heta "tiden går fort när man har roligt" men det är inte roligt att vara i skolan. Inte när man inte vet om man ska ha lektionerna eller inte, om man ska göra någonting eller inte. Mestadels sitter jag och funderar vad som händer efter studenten. Vilka kommer man att ha kontakt med, vilka kommer man tappa kontakten med, vad kommer man göra på dagarna, kommer man ha arbete eller kommer man vara arbetslös? Livet är som ett stort frågetecken. Jag har ingen aning om vad som händer efter den 6 juni. Då är det tomt i både almanackan och huvudet, studenten är avklarad och betygen ligger under huvudkudden. Man har klarat av ännu ett steg här i livet. Eller som en lärare sa när hon hon pratade om studenten, då jämförde hon det med en skilsmässa. Det är ju ganska så sant, det blir en skilsmässa från klassen, från vänner och lärare, förhoppningsvis håller man kontakt med vännerna. Annars blir det väldigt tråkigt...

Några saker jag vet, de är att jag ska INTE pendla, jag avskyr att åka tåg efter dessa tre år! Jag ska INTE heller plugga vidare, faaaan rent ut sagt för att plugga!

Skolan är ioförsig en trygghet, man vet att det finns alltid någon där, något man inte har kvar efter studenten. Just nu ser man skolan som en självklar sak. Men den femte juni är sista dagen man "är i skolan". Sedan kan man endast åka dit för att hälsa på...

Dessa tre år på gymnasiet har varit väldigt roliga, lärorika och underbara. Samtidigt som de har varit så tråkiga, sega och fyllda med läxor man helst velat spy över. Så det är med delade känslor man närmar sig studenten. Både med positiva tankar och negativa. Som allt annat, de har två sidor!

Som tur är har man två månader till studenten, två månader att plugga upp betygen och fundera ännu mera!