Klockan var strax efter elva, telefonen ringer och direkt tänker jag "nu har farfar fått ett EP anfall igen, bara att åka upp dit och vänta på ambulansen" Men så illa var det inte farmor ringer, smått panikslagen och säger att farfar har ramlat. Så vi åker upp dit och hjälper honom i säng. Han skrattar och är glad, skämtar och har sig. Dock har han ont i ryggen, får se om de blir värre eller inte, får ringa i morgon igen och höra hur han har det.
Farmor var lika orolig som vanligt, hon skulle ringa ambulans och allt, bara för att få åka in och kolla. Han hade ju ont i ryggen, men de går troligen över om han vilar och knaprar lite piller. Annars får väll vi köra in dem till akuten i morgon.

Nej nu ska jag bädda ner mig i sängen och sova gott.
Hoppas ni gör det oxå :)

---

Igår kändes det verkligen inte som om en ambulans behövdes, för ringer man efter en kan man vänta länge och väl. Ibland kommer de relativt fort, men oftast inte. Idag verkar farfar dock må sämre, han har super ont i ryggen och ligger bara i sängen stackarn. Farmor ska väll ring sjukan här nere i morgon och höra om röntgen fungerar eller om den rostat igen ;P För ryggen fick sig en redig smäll.