Trafiksäkerhetsdag i skolan

Idag har det varit trafiksäkerhetsdag i skolan, information, berättelser, hemvärnet, polisen, bandkåren m.fl. har varit där.

Först berättade en mamma om sin alkoholism, hon var både förare till barnens fotboll/handboll/innebandy lag, körde färdtjänst för handikappade barn, lastbilschaufför och bussförare. Hon behövde hela tiden kicken av att lura polisen. Hon tyckte hon var kung bakom ratten, när hon var full eller bakis. Tack och lov hände ingenting innan hon insåg att hon måste sluta, hon är numera nykterist och berättar om detta i skolor och andra grupper.

Sen kom en annan mamma och berättade om hur hennes son omkom i en bilolycka där föraren var berusad. Hur hon sista gången tog "farväl" av sin son när han flög tillbaka till skolan, hon brukar endast se dem checka in och sedan gå tillbaka till bilen. Men denna gång stod hon kvar tills hon inte längre kunde se flyget. Sonen skulle en vecka senare komma tillbaka hem till sthlm och umgås med familjen. Dock han olyckan ske innan han kom hem, han och hans kompisar skulle fira att de klarat en stor tenta och detta firades med alkohol, vilket ledde till rattfylleri och en olycka. Han dog omedelbart.
När hon stod mitt på scenen och berättade detta, med detaljer så man kunde se, känna och nästan tro att det hände en själv. Tror inte det var många i publiken som hade torra ögon efter detta. Hon berättade som om det hänt igår, men de var för tio år sedan! Det kändes verkligen som det hände en själv, hennes inlevelse när hon berättade, hur hon berättade, bilderna hon visade och hennes sorgsna ögon, allt gjorde det så trovärdigt.

Sen fick vi se när en bil klipptes upp, hundar som arbetar med olika saker inom polis, hemvärnet och allt va de nu var. Och en tipspromenad.

De tog något otroligt på krafterna att vara i skolan, så vi åkte hem ganska tidigt, jag somnade på soffan och vaknade lagom till middagen. Snart är det sängen som gäller igen, ögonen går i kors med jämna mellanrum.




Kvällen har spenderats på Bruks, lite agility, lydnad och en massa passivträning blev det. För att Jamie Lees lata matte inte har någon energi alls längre, känns som någon har kört mig igenom en mangel!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0